Veckan har gått i ett och nu är vi inne i september.

Det är redan den 4 september och om en vecka är det val.
Jag vet inte vem jag röstar på detta året. Alla är lika mycket rötägg. Om de bara kunde hålla vad de lovar under sina kampanjer och saker.

I måndags började jag mitt nya jobb på en förskola i Lund.

Och jag fick den lön som jag önskade. Mycket fina barn och mycket bra personal.
Jag har en månad provjobb menjag hoppas att de vill behålla mig fram till december det hade varit gött.
Har precis lärt mig alla namn och nästa vecka kommer det barn som varit lediga denna veckan.
Men det är bara 2 barn. I full barngrupp som ska komma i december är det 22 barn, just nu har vi drygt 18 barn. Jag älskar att vara där trots att jag är slutkörd varje dag.
Och jag får beröm av mina kollegor också vilket känns extra bra. Jag får höra att jag jobbar bra med barnen och att jag förklarar pedagogiskt för dem. Jag är en lugn och trygg pedagog det är nog därför alla barn som jag har känner sig trygga med mig på förskolan.

I veckan som kommer har vi imorgon planering så förskolan är stängd hela dagen.

Jag har även ett telefonmöte med min advokat klockan två. På onsdag är det dags för samtal hos sociala mýndigheterna så jag slutar 11.30 då jag ska vara i Malmö klockan ett då mötet börjar klockan 13.
Förlorad inkomst på 3 timmar med drygt 500 kronor. Blir så trött på de jäkla människorna som har förstört mitt liv.
Men det ska nog gå bra vi ska nog få hem Izabella innan jul i alla fall och har vi tur så är hon hemma innan hon fyller år.
Vi får se vad som händer helt enkelt.

Nästa gång ska vi försöka ha umgänget hemma. Jag ska försöka se till att dessa kommer vara på hemmaplan hädanefter. Ska prata med sociala myndigheterna om det på onsdag. Izabella vill ju gärna träffa sina bröder men även katterna och hennes farföräldrar vill också träffa henne så vi får gå upp dit också. Är ju inte rättvist att de inte får träffa henne utan att man ska behöve springa på stan hela tiden.  Det är ju billigare att träffas hemma. Vi får höra vad de säger men för Izabellas skull tycker jag att de ska tänka över det. Det är ju faktiskt min dotter och det är inte så himla hemskt heller.

Nu ska jag fixa med maten och sen är det väl dags att göra sig klar och möta en ny vecka med allt vad det innebär.

Arrividerci ciao / Louise