Så var det sista söndagen i november och nästa söndag går vi in i sista månaden för detta året.

Igår hade vi umgänge här hemma med Izabella och vi satt och spelade yatzy men jag tyckte det var jobbigt och det tyckte hon med då hennes pappa började att gnälla om att hon skulle komma hem och så för då kommer vi bli av med soc vilket inte stämmer. Han tycket att de fortfarande  håller på att köpa henne. det enda jag tänker på är att hon inte ska pendla så mycket och det är ju bara tre terminer kvar tills hon slutar i grundskolan. Hon vill gå klart där innan hon flyttar hem. Och egentligen är det inte så himla lång tid kvar för tiden går snabbt.
Tycker egentligen att han är dum mot henne. Och jag är rädd att hon på grund av honom inte vill komma hit fler gånger om han ska ta upp detta gång på gång.

Finaste älskling.

På kvällen hade vi kusinjul som vi har varje år och det var trevligt som vanligt. Har inte skrattat så mycket som jag gjorde igår på väldigt länge. Trist bara att sambon förstörde resten av min helg. Men det är jag van vid. Men nu när jag har Kronofogden på halsen igen kan jag inte göra något åt det.

Ringde Försäkringskassan i fredags angående skulden som de skickade till Kronofogden men de ville inte dra tillbaka den och nu kommer jag få en prick till efter 2 år fan jävla skit att ingenting kan gå vägen.
Behöver drygt 8000 kronor för att få detta betalt snabbt och jag kan inte trolla med knäna. Blir så jäkla irriterad bara på att saker jämt går emot mig. Inte konstigt man tappar livsgnistan. Trodde jag skulle få liten inkomst genom bloggen men icke.
Men det löser sig får jag hoppas för jag har hört att hoppet är det sista som lämnar en.

Ny vecka om några minuter och det händer nog inte så mycket denna vecka mer än att det är seminarium på Rusta och matcha.

På återseeende. Ci vediamo ciao/Louise

Och om 2 veckor är det första advent. Jösses vad tiden går. Snart ett nytt år igen

Jaha och min livsgnista lyser fortfarande med sin frånvaro. Mitt lillfinger gör fortfarande ont men jag får nog ge det lite tid och sen om det inte släpper blir det ett besök hos läkaren. Jag får hoppas att det inte är ett tecken på att jag håller på att få diabetes för jag är ju inte purung längre och inte direkt smal eller lätt som en fjäder heller.
Men ja vi får väl se vad som händer. Tror det är någon nerv som klämts då jag sitter ganska mycket vid datorn och när jag spelar Candy crush så väger jag huvudet på vänster hand och har gjort det i månader. Hoppas bara jag inte fått karpaltunnelsyndrom har läst att det är ett första tecken på diabetes.
Tror jag får börja skärpa mig med träning och saker.

I måndags kom sonen och lämnade  sin bil här då vi fortfarande har parkeringen kvar denna  månaden också.
Jag ska reservera den igen då han kommer att flytta hem igen om drygt två månader. Vi åkte till hans lägenhet och packade lite saker så det inte ska bli allt för mycket saker när det väl är dags att flytta resten.  Ska hyra en skåpbil så vi kan ta hem sakerna.
Men den tiden den sorgen.

Imorgon är det dags för möte med min handläggare på Rusta och matcha och sen när jag kommer hem så måste jag ringa Kronofogden då försäkringskassan skickade oss till dem trots att vi försökt upprätthålla en avbetalningsplan hos dem två gånger. Jag har innan de skickade denna varit skuldfri i två år och jag tänker inte hamna där igen och börja om. Mannen sa att han kan ta skulden och sen kanske vi kan betala av hos honom eller om försäkringskassan drar tillbaka skulden så vi kan göra en avbetalningsplan. De vill ju bara ha sina pengar. Får hoppas detta löser sig.

Händer väl inte så mycket annars. Nästa helg är det dags för den  årliga kusinjulen. Blir i november detta året då många inte har tid i december. Och snart kommer julångesten krypande.
Får hoppas att vi får råd med klappar detta året också. Hoppas på en lottovinst.

På återseende. Ci vediamo ciao /Louise

Och jag har på riktigt tappat livsgnistan.

Well min konstiga blödning försvann efter tre veckor. Nu har jag skitont i mitt lillfinger och halva ringfingret istället. Får hoppas det försvinner inom en vecka annars får jag gå till doktorn vem som nu kan hjälpa mig. Jag mår inte bra i själen. Med allt som händer med socialtjänsten och så kan vem som helst kan tappa livsgnistan. Jag är glad att Izabella trivs där hon bor just nu och att hon ska bo där fram tills hon gått ut nian. Sen får vi se vad som händer.
Jag känner mig verkligen som en loser just nu. Sitter och degar och kan inte ens få ett jobb som barnskötare. Hade inte ens kunnat prestera bra i mitt jobb om jag haft ett så som jag mår just nu.
Nej jag tycker inte synd om mig själv.  Men just nu är det svårt att ta sig upp från det där djupa hålet jag sitter i. Ju längre upp jag klättrar desto längre upp flyttas öppningen där jag ska komma upp.

Just nu vill jag bara lägga mig ner, dra något gammalt över mig och bara gråta för jag mår verkligen piss.
Jag beskyller allt detta på socialtjänsten. Det är de som sett till att jag mår som jag mår. Eller delvis i alla fall.  Men ja jag är den enda som kan ta mig upp fån hålet själv och det kommer jag göra och jag vet precis hur. Och kanske går jag ner i vikt också på vägen. Vem vet.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Idag är det första söndagen i november.

Men det är även min dotters födelsedag. Hon fyller 14 år idag och vi blev bjudna hem till dem i familjehemmet. Det blev en trevlig eftermiddag.

I tisdags var vi hos socialtjänsten och pratade med dem. Det blev inte alls ett bra möte. De är tillbaka på ruta ett nu. Ingen intensiv familjebehandling här inte.  Blev även bestämt att vi ska ha umgänge med Izabella var tredje vecka och det var Izabella som ville det. Till att börja med. Det tycker jag låter bra då det är mycket i skolan också är hon i stallet ganska ofta och är skötare på lördagar.
Mannen ville inte gå med på det men om det är Izabellas önskan så är det så.

I torsdags var jag hemma hos Xander och var med på visningar då han jobbade. Han har nämligen bestämt att han ska flytta hem igen. Det är för dyrt att bo i en etta på 7000 kronor i månaden.
Får se om det blir snabb inflytt för den andra hyresgästen.
Allt för att han inte ska behöva betala hyran fram till sista januari. Nu kan han bo hemma fram tills han sparat ihop men han ska förmodligen söka i Kävlinge där det som jag nog skrivit innan är billigare att bo.

Helt galet att han fyller 19 år om en månad.

Ny vecka igen om några timmar. På fredag ska jag på ”första” mötet på Rusta & matcha.
Sen ska jag kontakta en förskola där jag ev. skulle få en tjänst som resurs på 25 %  men jag tycker inte det är lönt för mig så jag ska mejla dem och tacka nej för jag måste ha en heltidstjänst.

På återseende. Ci vediamo ciao/ Louise

Och helt ärligt så har jag ingen som helst lust att blogga idag.

För då hade jag gjort det tidigare.
Det är något konstigt som händer med min kropp och jag har ingen aning om vad. Äckelvarning typ.
Funderar på att sluta med mina minipiller för jag tror att efter så många års användning så har de slutat fungera. Får hoppas det är på grund av det jag fått den kvinnliga månaden i över en vecka.
Tror det är min kropp som säger åt mig att nu får det minsann vara nock med piller. Med tanke på min ålder tror jag det är  dags att sluta och låta naturen ha sin gång varje månad tills det är dags att komma in i klimakteriet. Annars kan det bero på stress. Har inte haft några konstiga känningar i mina fingrar på ett tag men det är på väg att återvända. Det är all den stress som börjar komma tillbaka.
Sorry för konstigt inlägg.

Om tre månader flyttar Xander hem igen. Han tyckte att det blev för dyrt att bo själv med den saftiga hyran han har idag för en etta, elen på det, internet, mat osv. Han tyckte det blev för dyrt. Jag sa till honom att jag hjälper gärna till och söker en billigare lägenhet i staden han jobbar. Vill försöka få honom så nära som möjligt sitt jobb. Han är ju välkommen hem och bo här och betala för sig så länge han känner för det och söka efter något annat så länge.
Så i slutet av januari flyttar han hem igen.

Annars hände det inte så jättemycket denna vecka. Skulle ringa arbetsförmedlingen men de många ringer kom jag inte fram utan blev avklickad.  Mejlade dem istället och fick en telefontid av min handläggare på fredagen.
I onsdags hade jag en telefonintervju då chefen på förskolan jag kanske ska jobba på var sjuk på tisdagen.
Helt ärligt så var tjänsten bara på 25% och då förskolan ligger i Burlöv så blir det ändå ganska dyrt att ta sig dit så jag kommer förmodligen att tacka nej till denna tjänst. Det är inte lönt för mig för jag behöver en heltidstjänst fast.
Så vi får se vad som händer.

Vad händer i veckan som kommer då. Inte s värst mycket. Jag hoppas att bli av med den störiga blödningen annars är det barnmorskan som gäller och gynundersökning. Izabella fyller 14 år så vi ska dit på söndag när hon fyller. Ska fixa en födelsedag hos farmor också så hennes äldste storebror kan vara med och fira.  Han kan inte komma på söndag då han jobbar.

På återseende. Ci vediamo ciao/Louise

Och nästa vecka är vi inne i vintertid igen.

I fredags gjorde jag min sista dag på praktiken efter enbart en vecka. Jag trivdes inte där och de ville ens inte ha mig där heller kändes det som. Men med tanke på allt som händer i mitt liv just nu så var jag inte där riktigt psykiskt. Så imorgon ska jag ringa Arbetsförmedlingen om de inte hinner ringa mig först och se om jag kommer in i Rusta och matcha snabbt igen. Det är ju det jag vill i alla fall den tiden som är kvar drygt 3 månader. Föredrar att söka jobb istället för jag behöver ett.

På tisdag nu i veckan som kommer ska jag på intervju i Burlöv och så ska jag eventuellt ringa Personalexpressen då de sökte mig tidigare idag. Men jag behöver ett fast jobb och det var för flera månader sedan.
Jag börjar tro att jag behöver byta bransch för det känns som att jag gjort mitt i barnomsorgen.
Behöver dessutom en lön så jag kan gå till tandläkaren och betala av  CSN. Men det lyser med sin frånvaro som allt annat.
Jag känner mig misslyckad. Men vi får se vad intervjun har att ge.
Får se vad denna vecka som kommer har att ge.

Avslutar veckans blogg med två bilder på min vackra dotter.❤️

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise