Då är det exakt 15 dagar kvar av oktober

Känns som jag har börjat tappa livsgnistan. Jag saknar Izabella så in i vassens mycket så det gör ont i bröstet vissa dagar och jag vill bara gråta för saknaden är så enorm. I 1½ år har hon bott hos sin andra familj nu och det kommer vara den andra födelsedagen vi kommer att fira där för henne. Hon fyller 13 år den 3 november. 13 år. Vad hände där?

I veckan började vi en ny kurs om barns utveckling och vi har precis börjar titta lite på de äldre utvecklingsteorierna ni vet Skinner,Piaget och Vygotskyj.
Jättejobbig kurs med mycket föreläsningar. För att vara helt ärlig så är det en jättetråkig kurs.
I torsdags fick vi reda på vår muntliga betyg och där blev jag godkänd och på den andra den skriftliga ska jag komplettera då den bestod av enbart av citat genom hela texten haha. och en massa slarvfel. Jag ska påbörja det imorgon så jag är klar med det till fredag så jag inte behöver tänka på den. Jag ska ju bara skriva om den lite.

Det händer väl inte så värst mycket annars. Snart en ny vecka på väg att börja.
Denna vecka som kommer blir det föreläsning hela tisdagen och så på onsdag.
Imorgon är det dags för workshop.
Får se om jag kommer bli kontaktad av min advokat nu i veckan eller socialtjänsten. Vi håller ju på att starta en hemtagningsbegäran.
Min högsta önskan är att hon ska komma hem innan jul, ja helst innan hon blir 13 år men det händer ju inte. Kommer behöva gå igenom ytterligare förhandlingar men jag hoppas vi vinner dem och att dessa advokater är vassa.
I fredags var det 1 år sedan Queens borttappade låt “Face it alone” kom ut. Och så klart hyllade jag Freddie och spelade den.
Om man lyssnar på texten så beskriver den mitt liv så bra. Det gör alla Queens låtar förresten – många av dem.

Avslutar detta inlägget på Simba som ser jättefarlig ut.(Det är mitt i en gäspning)