Och jag vet inte var jag ska få tillbaka den.
Att ha lusten att blogga.
Det känns som min sista livsgnista har lämnat mig. Att mitt liv har gått åt skogen.
I dagens läge känns det inte så himla bra. Kammarrätten har inte hört av sig med domen och det har snart gått en månad sedan vi var där och domslutet skulle komma efter två veckor.
Men vi har inte hört ett pip från dem. Soc fick beslutet efter en vecka men jag vet redan vad det blev men vill ha det svart på vitt. Ska messa min advokat imorgon och höra om hon hört något.
Sen måste jag trolla fram nästan 7000 kronor till CSN som rest från 2022 och jag har ingen aning var jag ska få dessa pengar ifrån. Denna månad ska jag betala nära 8000 kronor till CSN. Det är nästan en hel hyra.
Om inget mirakel sker så kommer det gå till Kronan. Och jag har ett år kvar att bli prickfri från dem och den skulden ska inte gå dit. Jag ska ringa upp dem och höra om jag kan få en avbetalningsplan.
Ett helvete att inte ha ett jobb.
Sitter fast i ett skitförhållande och han vill inte att vi ska separera. Känns som han kväver mig då han vill hänga med mig hela tiden. Om jag vill separera/bli särbor så ska jag väl få det. Och jag får heller inte vara feminist(bestämma över mig själv, vilja ha ett jämställt samhälle eller låta flickor jobba i vilket yrke de vill. Om de vill bli polis, snickare eller brandman ska de få det). Ingen man ska säga till en flicka/kvinna vad de ska göra. Varje människa har egen fri vilja.
Men uppenbarligen får jag inte ha det . Är bara så trött på att andra ska bestämma över vad jag ska göra.
I veckan var jag på en intervju på dotterns gamla förskola men vi får se hur det blir med det jobbet för det finns alltid någon som är bättre kvalificerad än mig. Med ett CV som gapar tomt på så många år så känns det hopplöst att få ett jobb.
Jag ska på en intervju på tisdag kväll som förskollärare men det kommer jag heller inte bli anställd som.
Oftast när jag kommer på intervju så stannar det där….jag får aldrig jobbet. Var ren tur att min fina chef gav mig en möjlighet att få jobba hos dem i 1 år även om mina dåvarande referenser pratade skit om mig.
Förstår inte varför någon ställer upp som referens och sen pratar illa om en. Då kan de väl istället tacka nej och komma med en motivering.
Om en dryg vecka ska jag i alla fall praktisera så jag får ”träna” på att ta plats, bli mer framåt och få feedback på hur jag kan bli en bra pedagog så jag får ett jobb någon gång.
Ska vara på småbarnsavdelning.
Får hoppas det inte spökar där. Det gjorde det på min förra förskola. En snäll ande dock som tittade till barnen och förskolan. Och ja jag har sett henne och hört henne.
Ne dags för sängen.
På återseende. Ci vediamo ciao/ Louise
Lämna ett svar