Och jag har på riktigt tappat livsgnistan.

Well min konstiga blödning försvann efter tre veckor. Nu har jag skitont i mitt lillfinger och halva ringfingret istället. Får hoppas det försvinner inom en vecka annars får jag gå till doktorn vem som nu kan hjälpa mig. Jag mår inte bra i själen. Med allt som händer med socialtjänsten och så kan vem som helst kan tappa livsgnistan. Jag är glad att Izabella trivs där hon bor just nu och att hon ska bo där fram tills hon gått ut nian. Sen får vi se vad som händer.
Jag känner mig verkligen som en loser just nu. Sitter och degar och kan inte ens få ett jobb som barnskötare. Hade inte ens kunnat prestera bra i mitt jobb om jag haft ett så som jag mår just nu.
Nej jag tycker inte synd om mig själv.  Men just nu är det svårt att ta sig upp från det där djupa hålet jag sitter i. Ju längre upp jag klättrar desto längre upp flyttas öppningen där jag ska komma upp.

Just nu vill jag bara lägga mig ner, dra något gammalt över mig och bara gråta för jag mår verkligen piss.
Jag beskyller allt detta på socialtjänsten. Det är de som sett till att jag mår som jag mår. Eller delvis i alla fall.  Men ja jag är den enda som kan ta mig upp fån hålet själv och det kommer jag göra och jag vet precis hur. Och kanske går jag ner i vikt också på vägen. Vem vet.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise