Eftersom det är så sent så bloggar jag om Xanders student och förhandlingen i veckan.
Helt otroligt att vi redan är i mitten av juni. Det är midsommar nästa helg och då går vi mot mörkare tider igen. Vansinnigt att det har varit så trist och kallt väder hela veckan. Får hoppas att sommaren kommer igång snart.
Inte ett steg närmre något jobb heller och alfakassan ger inte så mycket pengar heller.
Jag hoppades när jag började att blogga här att det skulle i alla fall ge mig lite inkomst men icke då.
Jag verkar inte vara den som kan använda något som inkomst eftersom jag har ett sådant skitliv. Att få sin dotter omhändertagen är det värsta jag varit med om. Att inte kunna få ett sketet jobb inom någonting. Jag har alltid varit intresserad av att skriva och skrev mycket när jag var yngre. Var mycket jag gav upp när jag träffade han jag är tillsammans med. Tror det var då mitt liv tog en vändning. Men jag ska inte gå in på det för jag vet att folk som inte vill mig väl läser här.
Jag vill bara få ett bättre liv och jag vet inte var jag ska börja. Jag vill ha tillbaka min dotter, få den hjälp som vi blev lovade innan hon blev familjehemsplacerad.
Jag ber till universum varje dag och önskar att min dotter ska komma hem.
Hon kommer ju så klart gå kvar på sin skola där hon går nu och hon kommer få fortsätta att rida.
Jag fortsätter söka jobb. Förr eller senare så dyker det upp någon arbetsgivare som vill ge mig en anställning. hade hoppats på ett mirakel att min chef från mitt senaste jobb hade ringt och sa att de vill ha mig. Men jag tror inte på sådant för det händer inte mig.
Hade mirakel hänt så skulle I varit hemma nu eller att förvaltningsrätten ska döma till vår fördel.
Dessutom behöver jag ett jobb för jag blir galen att sitta här dag ut och dag in….
Kommer snart bli galen.
På återseende. Ci vediamo ciao/Louise
