Så var vi här igen.
Ännu en vecka är över och imorgon är det dagen med stort D för Xander. Han tar studenten. I kväll är han hos mina föräldrar och ska sova där i natt för att träffa sina klasskompisar imorgon förmiddag.
I fredags tog jag bussen till Löddeköpinge för att få hjälp med att transportera drickan till mina föräldrar där vi ska ha mottagningen.
Vi var in en snabbis till Willys där Xander jobbar och jag fick höra massor av beröm om honom från hans kollegor. Det gör en mamma glad.
Min fine pojke.
Imorgon får jag äntligen träffa min älskade dotter igen och det ska bli så skönt. Hennes farmor och farfar samt pappa ska också träffa henne på utspringet. Det är helt okej med socialtjänsten då hon sträckt ut en hand till sin pappa att de ska ses med farmor och farfar och mig någon dag på Emporia men nu får det bli som det blir. Kommer kanske bli konstigt men vi får se det ska nog gå bra.
Finaste hjärtat.
Denna vecka har det väl inte hänt så värst mycket tycker jag. Kunde äntligen betala hyran i fredags vilket kändes skönt.
I veckan som kommer är det dags för förhandling. På tisdag kl.13-15 ska det ske i förvaltningsrätten och jag hoppas verkligen att våra advokater gör ett bra jobb. Socialtjänsten har gjort fel från början till slut. Absolut sista utvägen efter alla instanser som ska ha prövats är familjehem. De dömde oss innan vi ens fått prova på intensiv familjebehandling och sen hade vi kunnat även ha kontaktfamilj där hon kunde åkt varannan helg. De hade kunnat lösa det på så många sätt innan de placerade henne i familjehemmet.
Jag ber till de högre makterna att vi ska få hem Izabella. Hon hör hemma hos mig, sin mamma och med katterna.
Nu är det dags att göra sig klar för sängen. Ska upp relativt tidigt imorgon.
Får hoppas på bra sömn inatt.
På återseende. Ci vediamo ciao / Louise
